18.00 på Pause.

Spotify-reklamen är inte alltför tokig ändå.

om att bli med kamera.

Jag kollade igenom de bilder jag tagit under året och fick lite sorg i hjärtat när jag upptäckte att efter studenten har jag nästan inga bilder alls. Hela 6 nästintill odokumenterade månader. Jag lägger skulden på bal-tjyven som tog min smidiga lilla digitalkamera. Jag måste åtgärda det faktum att mina första fyra månader i Berlin inte tycks ha fastnat så bra på film. Just därför blev jag med kamera idag. Tralala.

 

video killed the radiostar.

bust a move.

när orden inte räcker till.

dagens skörd.

Egentligen var det skorea men jag kom hem med en clutch (äkta läder!) för 10 euro och 3 LP-singlar.

 

walk like a russian.

Jag gillar ryssmössan.

Jag utforskar den tyska populärkulturen lite och har fastnat för en gammal hit;

jag lovar...

Någon frågade mig häromdagen vilka mina nyårslöften var och det slog mig att det är dags att börja rannsaka sig själv igen. Fundera över vad som är bra och vad som kunde vara bättre. Vad som är möjligt att förbättra och vad som borde accepteras. Och så kollade jag lite på förra årets nyårslöften och bekräftade att jag burit med mig dem och agerat efter dem, vetandes och ovetandes. Så här tänkte jag då (jag gillar blandningen av djup och ytlighet):

Även om det nya året redan pågått i fem dagar tycker jag att det är helt okej att fortsätta fylla på listan med nyårslöften. De flesta kan tyckas fåniga och oväsentliga men de är alla en del av ett mycket större men mer svårdefinierat löfte.

Jag lovar mig själv att leva livet fullt ut. Att försöka ta vara på varje dag och inte förebrå mig själv om jag väljer att bara stanna hemma istället för att gå ut och dansa. Jag lovar att följa mitt hjärta och hoppas att jag kommer våga känna. Jag lovar att inte hindra mig själv när jag vill säga något, så länge det inte är något dumt. Jag lovar att våga dansa och flörta på krogen även om jag inte är stärkt av alkoholen. Jag lovar att lägga större vikt vid relationer än vid materiella ting, hellre lägga pengar på fika flera dagar i veckan än att köpa en ny tröja. Jag lovar att uppföra mig som jag vill att folk ska se mig. Vuxen, mogen, självsäker, vacker, sexig, flirtig, rolig, omtänksam, etc. Jag lovar mig själv att våga kyssas, att öppna mig för möjligheten att bli positivt överraskad. Jag lovar att visa hur jag känner. Jag lovar att anstränga mig för att nå mina drömmar och mål. Jag lovar att ta tag i saker som är viktiga och inte skjuta upp eller glömma dem, trots att det skrämmer mig. Jag lovar att ta beslut och stå fast vid dem. Jag lovar att ge mig själv varje chans att skina. Jag lovar att baka kakor utan slarv och att dammsuga oftare på rummet. Jag lovar att kasta alla kläder jag inte gillar, och tänka mig för innan jag spenderar pengar. Jag lovar att inte upprepa misstag. Jag lovar att älska mig själv. För att jag älskar mig själv.

Och så skrev jag en lista som skulle bockas av också:

Under 2010 lovar jag att:

x Resa bort en helg
x Träna flitigt på F&S
- Ha 10 000 kr på sparkontot innan sommaren
- Tågluffa genom Europa med Tove
x Hångla mer
- Ha massor med picknickar
- Springa runt i fina skor

x Köpa fina klänningar
- Alltid ha kameran med mig
- Göra mig finfin ofta
x Sjunga högt och dansa glatt
- Säga ja!
x Våga chansa
X TA KÖRKORT
x När jag pratar om andra människor ska jag göra det som om de stod bakom
  min rygg
- Inte be mamma om pengar
- Våga bli kär
x Kyssas så att det känns ända ner i tårna
- Le som fan
- Lära mig betydelsen av alla svåra ord jag använder mig av
x Ge mig själv en fest av något slag när jag fyller 19
x Börja jobba, och fortsätt jobba till sommaren eller hektiska studenttider

.

Och jag glömde säga det att igår besökte jag en så där fantastiskt bar där det trist nog inte var så mycket folk. Där fanns speglar från golv till tak lite överallt så man kunde kolla in sig själv om man kände för det. Och en liten mörkhyad man som spelade skivor i skyhöga klackar, svart sådan kina-hatt, och en guldklänning som glittrade som om det vore nyår. Där fanns också en man som påminde om Boy George och de var båda så tjusiga. Men vi stannade inte alls länge utan försvann till den avsides zur wilden Renate och dansade till jazzig/burlesque/cabaret/electro-musik innan vi fick annat för oss och fick promenera långt i regnet för att ta oss hem.

En parlant un peu de Paris

Åh, ur högtalarna hörs en perfekt blandning av gammal, ny, jazzig, dragspelig, rökig och romantisk fransk musik. Och jag drömmer mig bort och önskar att jag satt på caféet nedan, där Sartre en gång i tiden brukade sitta, och blev varm av en cafe au lait. Allra mest för att Berlin är lite kallt just nu, men också för att Paris är så där underbart romantiskt vackert.

Bild

mein haus am see + café napoljanska

Fredag kväll på Mein Haus am See och lördag med Fanny på Café Napoljanska.

.

mobilbilder som inte riktigt passar någonstans.

 Denkmal für die ermorderten Juden Europas

 Stedelijk Museum Amsterdam

på cykel i Berlin 02:30-03:00.

Tog mig en cykeltur tidigt denna morgon. 6 km med frusen näsa blev det.

bildbrus.

om djur och instinktiva beteenden.

Stel av rädsla. Ett sönderskrivet uttryck. Men så träffande det är. Jag har nog inte helt förstått hur rädsla kan göra en stel förrän igår natt när jag promenerade hem. Såg den upplysta Volkspark am Weinbergsweg framför mig och tänkte att det är ju bara hundra meter, och så upplyst, och annars måste jag ju gå en jättelång (inte alls särskilt lång) omväg. Så jag bestämde mig för att gena genom parken, trots alla varningar om att hålla mig borta därifrån så fort det blivit mörkt. Och jag hade inte alls gått långt, samtidigt som jag inte alls hade långt kvar, när jag hör och ser någon komma ur buskaget till höger om mig. Och jag kan lova att mina ögon blev dubbelt så stora, att de lyste av skräck. Hela kroppen stelnade till, verkligen stelnade till och jag tänkte att det är nu det händer. Det som alla varnar en för att gå ensam igenom parker för. Nu händer det, här och nu kommer precis allt ändras. Det är mannen där, han vars ansikte smälter samman med mörkret. Han som gömmer sig i buskarna med en flaska öl mitt i natten och som kommer ut när jag promenerar förbi. Det är han som kommer förändra mitt liv.

Men kanske såg han rädslan i mina ögon, för under en, två, tre sekunder hade vi ögonkontakt, en sådan kontakt som får en att glömma bort att andas, eller andas alldeles för snabbt. För han stannade där han var. Jag tog längre och snabbare kliv. Tänkte att, kommer han efter då slår jag för allt jag är värd. Då skriker jag mig hes. Och då springer jag tills de snövåta stenarna fäller mig. Men han stannade där han var. Kanske för att han såg min rädsla, kände min rädsla. Kanske för att han inte alls var den jag trodde han var. Kanske för att han inte alls ville ändra mitt livs gång.

vilsekörning på gyllene broar.

Jag kom hem 07.30 imorse. Delade u-bahn med morgontrötta arbetare. Efter tjugofyra timmars vakenhet körde jag bil på snöiga gator. Sov lite, sedan irrade jag bort mig på väg tillbaka från flygplatsen. Åt frukost kl 14.30 och sov lite till. Nu är det middag a la thanksgiving-style, sedan är jag redo för Berlin-natten igen. Håret är inrökt, fötterna ömma - men sådant glömmer man så lätt när man dansar tills morgonsnön börjar falla.

late-night-walking-games.

På vägen hem igår fördrev jag tiden med att räkna prostituerade längs oranienburger strasse, 13 stycken lackstövlade unga tjejer blev resultatet. Nästa gång ska jag räkna torskar, jag förväntar mig åtminstonde det dubbla antalet.

fredag.

Igår blev det nio timmar i högklackade skor. Underbara Angus & Julia Stone på Astra Kulturhaus. Drinkar, Fanny och en Currywurst på Rosenthaler Platz. Och sedan gratis inträde till VCF och hemma igen klockan 5.

Och ej att förglömma: Kliver ur hissen i tunnelbanan, vänder oss om för att gå uppför en trapp, där längst uppe, som någon slags herre på täppan, står en snubbe och onanerar. Tur att det finns en trapp på andra sidan också.

röksignaler.

Min nya favorit-tröja stinker askkopp och den delen av Berlin är något jag aldrig kommer vänja mig helt vid.

om saker jag gillar.

Jag gillar det här. Jag gillar att trängas bland människor i ett övergivet hus där det spelas 90's hiphop och bjuds på gratis mat. Jag gillar att vara precis vem jag känner för att vara. Igår blev jag presenterad av min nya vän från det stora äpplet som Sveriges nästa Lykke Li, och då är jag det, för ingen vet vem jag egentligen är, och det spelar ingen roll att jag inte är musikalisk alls för ingen vet. Och jag gillar att min nya vän är typ universums bästa wingman och att promenera hem kl 04:30 på morgonen, magisk tid det där. Kram.

update.

Måndag till tisdag sov jag 4 timmar. Sen har jag varit vaken till nu, 04:30 onsdag morgon. Jag ska upp om tre timmar. Mitt livselixir heter club-mate och vodka/redbull. Men jag fick ett nummer ikväll så allt är bra.

Om att tänka efter före.

Först och främst så finns det inte mycket som slår en bunke yoghurt och müsli kl halv 3 på morgonen.

Sen och främst är det himla fint att slippa höra mantrat "tänk om du hade gjort det, tänk om..., tänk om" igen och igen i huvudet bara för att jag tog lite mod till mig och följde en impuls. Och så bra det blev. Så bra att jag såg ut ungefär så här när jag cyklade hem för en kvart sedan:

serge, spöregn, svenskar samt springnota.

Jag somnade på bion häromdagen. Mitt under den knasigaste delen av filmen om Serge Gainsbourg. Ögonen gick liksom ihop och allt var så hemskt suddigt att det inte fanns annat att göra. Och i fredags vandrade jag ut från favoritcaféet utan att betala, så fokuserad på att inte missa spårvagnen att jag helt glömde att jag hällt i mig en halvliter bananöl följt av en caipirinha. Gratis är gott? Och svenskar i massor hörs i Berlin just nu, idag var jag på ett café och minst hälften var svenskar och jag kallade dem för "dom" vilket får mig att tro att jag lider av någon slags identitetskris. Och sist men inte minst traskade jag genom spöregnet kl 04.30 en dag.

.

En himla fin sak när språkbarriären gör att jag lever lite smått avskärmat här i Berlin, är när J plockar med sig en DN hem efter sina affärsresor till de skandinaviska länderna. När chansen att läsa en svensk tidning bara kommer varannan vecka känns det extra viktigt att lusläsa den från första till sista sidan. Då räcker den fredagkväll och som frukost-läsning lördag och söndag, superbra!

kreuzberg.

mina.

och här är höst och träden står i lågor.

Berlin är hemskt vackert på hösten och idag behövde jag inte ens ta på mig en jacka när jag gick ut. Det är inte helt fel i slutet på oktober det.

snowy stars in their eyes.

Det snöade lite på mig denna morgon, så där så man får kisa för att inte få snöstjärnor i ögonen. Rätt fint och bekant var det. Men för mycket av det goda är aldrig bra, därför står nu väskan packad och efter lite nattåg flyger jag tillbaka över vattnet och landar i Berlin igen. Puss och kram för denna gång kära bakgrund och födelseort, vi ses snart igen!

Hem och vänder.

Östersund är kanske Sveriges vackraste stad den här årstiden. Visst är det kyligt, men den krispiga klarheten, de frost-stela träden och himlen som brinner i hundra färger och nyanser gör att kylan inte känns lika mycket. Jag ångrar bittert att jag inte tog med mig kameran, inspirationen skuttade upp på topp så fort solen gick upp igår.

För övrigt så är allt sig likt. Samma folk, samma situationer, samma samma samma. Kanske kan det tyckas tryggt och skönt att komma tillbaka till en plats där inget någonsin förändrats, men i längden är det bara så odramatiskt och trist. Men nu menar jag inte att det är dåligt, allt är bara som det brukar vara och det har kommit att bli för litet för mig nu.

Dock generaliserar jag en hel del, visst har lite ändrats och när en plats som brukar var densamma blir något annat någonstans så är det bara så mycket roligare. Viva la change!

Homeward bound.

Hej på dig Arlanda, hemskt trevligt att ses igen. Ledsen att jag måste rusa men på tisdag är jag tillbaka!

Helmut Newton Foundation, Alice Springs.

Idag har jag varit intellektuell och artsy tillsammans med danska Sara då vi besökte the Helmut Newton Foundation. Nu är ju inte detta den namnes foto utan frugans, men hennes foton kan man också hitta där. Zoologisher Garten.

bild.

Save the children.

Jisses, vad göra när ett barn säger att det inte kan sova för att det drömmer om människor som dödar barn?

billopizza.

Berlin is like cheap pizza.

Paris! Paris! Where did your colours go?

Foton och sådant av undertecknad.