torsdag 30 september 2010

ÄNTLIGEN!

Jag har hittat cykel-nyckeln som jag slarvade bort för en vecka sedan vilket jag inte berättade här men som har varit on my mind varje dag sedan dess. Men, nu är den hittad. Danke schön!

onsdag 29 september 2010

cookies.

först kraschade vi in i en taxi med spårvagnen, sen ville någon ha speed, sen var klockan helt plötsligt halv 5 och jag borde le oftare, då tog vi fel spårvagn på vägen hem, hoppade av, gick i en enorm cirkel och kom tillbaka där vi började, delade u-bahn med folk som nyss vaknat när vi inte ens kunde minnas att vi någonsin sovit, och så gick vi långt i skor som gjorde ont, sen var vi hemma och jag åt yoghurt och gick och la mig 06.30 för att sova en timma och sen har jag varit vaken tills nu. men han från 80-talsfilmen, ni vet, och det leendet, inte allt var galet.

Necessary steps towards conquering a city, part 1

1. Bli vän med public transportation, då kan mycket lite hindra dig från att ta dig dit du vill. Ha alltid skynda-vänliga skor så att du slipper vänta 5 min extra för att du precis missat tunnelbanan. Och allra viktigast - öva upp din skådespelar-talang så att du inte åker fast i biljettkontrollen, det är ju mycket billigare och miljövänligare att skippa pappersbiljetten, åtminstone så länge du slipper betala 450 kronor i böter.


Vad göra när spårvagnen kör rakt in i en taxi? Inte mycket att göra, bara kliva ur och gå till din slutstation.

tisdag 28 september 2010

språkstudier.

Just nu väljer jag tyska vogue framför en lärobok i det tyska språket.

söndag 26 september 2010

spöregn

Jag fick ett infall ikväll. 20 minuter senare hade jag tvingat med mig Viivi ut i spöregnet för att åka U-bahn i en halv evighet till Kreuzberg. Men i dörren möttes vi av en lapp med texten "SOLD OUT" så det blev inget av med Blonde Redheads för oss. Sökte istället skydd på ett av Berlins 22 bästa caféen (enligt en tidning tillhandahållen av caféet i fråga) och värmde oss med kaffe och varm choklad.

För övrigt hade vi söndags-familje-middag på Burger King. En Whopper kan smaka som gourmet ibland.

barnkalas minus barn




lördag 25 september 2010

Ritter Butzke & Biergarten

Ibland är det underbart att vara ung och tjej. Eller egentligen kanske för det mesta, men vid vissa tillfällen är det alldeles extra underbart. Som när man blir insläppt i en överfylld oktoberfest-Biergarten trots att de framför fick kalla handen. Och där kan man dansa med folk från åldrarna 20 till 75, dansa på borden och skåla på münchen-dialekt om och om igen. Och så spelar bandet allt från tyska schlager-klassiker till The Gossip. Då kan vad som helst bli av kvällen sedan och man kommer fortfarande vara nöjd.

Efter att dansat och skålat till stängningstid hoppade jag och Viivi på en tunnelbana till Kreuzberg och hittade nya vänner som ledde oss in i den labyrint som är klubben Rittes Butzke. Och de spelade musik som tog en in i en annan värld och som man måste dansa till med ögonen stängda för att det ska kännas så rätt så rätt. Vi var där alldeles för tidigt men det bästa med det är att man får mer plats att dansa, dansa natten lång. Runt 3 halv 4 gav vi upp då jag fick ett sjukligt sug efter pizza och strosade så småningom hemåt. Morgonmänniska som jag är måste jag lära mig att vara vaken på nätterna, runt 4 börjar ju folk precis ta sig ut och då vill jag hem och sova. Så kan man ju inte hålla på när man är i Berlin.

Och till den historien bjuds det på njutbara och suddiga mobilbilder. Prost!





fredag 24 september 2010

Die Sonne scheint auf Berlin.

Solen har gjort ett mycket välkommet besök i min vardag och trots att det är september har jag fått chansen att strosa runt i staden med bara ben. I Berlin finns det stora vackra parker vart du än vänder dig och häromdagen spenderade jag flera timmar i en av dem, läsandes Jane Eyre och senare lunchandes med Viivi med en gitarrspelande snubbe på en filt i närheten.

I onsdags kom en av familjens tidigare au-pairer förbi med två danska vänner och på kvällen gick vi ut tillsammans. Vi var på en helmysig bar som hette das Wohnzimmer, och där träffade jag även en annan svenska som tidigare au-pairade i en annan familj, trevligt trevligt.

Och idag är det löningsdag, och Media Markt har ett super-erbjudande på Nikon D3000 och jag har köpt en och känner mig lite som ett barn på julafton. Boxen som kameran kom i var enorm och det skulle lätt rymmas fem småbarn i den. Så nu blir det förhoppningsvis lite fler och roligare bilder här.


 

måndag 20 september 2010

zahavi.

He thought she was an empty vessel that he alone could fill. He thought he'd take her by the hair and pull her through the street. He thought he'd clamp a hand across her mouth, and bend her into what he wanted. His trouble was he thought too much. A little mind with big ideas.

For Bella couldn't bend.
 

As he found out, as she found out, 
Bella could only break.

08:52 am - Oranienburgerstrasse

08:55 am - Oranienburgerstrasse/Linienstrasse

söndag 19 september 2010

A taste of Oktoberfest

När jag kom tillbaka från ett snabb-besök hos Viivi var familjen jag lärt känna borta och istället möttes jag av lederhosen och bayerska folkdräkter. Historien bakom det hela är att J och L träffades under Oktoberfest för första gången. Så vi och några vänner till familjen åkte iväg till en Biergarten särskilt uppbyggd för Berlinare som vill fira Oktoberfest men inte lyckas ta sig till München. Där spelade två snubbar iklädda lederhosen dragspel, "snapsvisor" och tysk folkmusik och ölen bars in i 1-liters glas. Jag måste erkänna att jag började väldigt modest med mineralvatten men sedan insåg jag att jag inte kunde gå igenom en Oktoberfest light utan att ge mig på den där "kannan" öl. Så i slutändan hade jag tryckt i mig en rejäl tysk måltid med fläsk och muppiga, men goda, potatisar, samt 1-liter öl. Skål på den ni!

 

valår och födelsedagar.

Eftersom jag fortfarande dras med vad jag tror är bihåleinflammation så har jag inte stiftat någon närmre bekantskap med Berlin ännu. Men idag fyller L år och hon och maken har fixat och trixat ihop något alldeles särskilt för idag. Vad det är har jag ingen aning om, det har varit en hel del hyschhysch och hemlighetsmakeri kring det hela så trots att min energinivå är hemskt låg orkar jag ändå vifta som en tok med nyfikenhetsflaggan!

Förutom det så är jag extremt förväntansfull inför valet ikväll och jag kommer sitta framför datorn och titta på web-tv eller lyssna på P3s valvaka för att få reda på vem som vinner. Jag är självklart inte världshistoriens mest insatta person men för mig är det stort att få vara med och besluta för första gången och jag gjorde ett, för mig, väl genomtänkt val och jag hoppas att det blocket går vinnande ur detta val.

fredag 17 september 2010

med bil i berlin.

Idag har jag kört bil i Berlin, bland spårvagnar, sopbilar och cyklister! Det kan ha varit så att jag körde i ett tempo som tillät gamla damer att passera mig, men jag tog mig från A till B och det var det viktigaste.

Annars tror jag att jag åkt på en smärre bihåleinflammation då jag snyter mig var femte minut och det känns som om någon suttit på mitt ansikte, och denne någon var inte direkt i 50 kg-klassen heller.

Det regnade på väg till skolan igår, men paraplyet förlorade jag till lilla J.
 

torsdag 16 september 2010

rika barn är fortfarande bara barn.

Även rika barn på fina skolor får löss. På privatskolan där "mina" barn går är det nämligen lus-varning just nu.

onsdag 15 september 2010

lite onsdag i Berlin

2.20 pm
En kopp chai-te för mindre än 15 kr på ett charmigt café. Lite Scarlett Johansson i öronen och vackra Zionkirche som utsikt. Då gör det inte så mycket att man får strosa runt ensam. Och så bestämde sig solen för att kika fram, mycket välkommet.
 

Det är något särskilt med spårvagnar.

video

tyska för rörmokare.

Nu vet jag hur det känns att inte kunna ett språk och hur frustrerande det är när man inte kan kommunicera med människor. Rörmokaren kom förbi idag. Jag var ensam hemma. Kände mig urfånig där jag stod alldeles tyst och bara kollade på vad han gjorde. Men vad skulle jag säga? "Vill du att jag ska hålla i vattenkranen så att den inte vrider sig när du skruvar?" Med google translate inprogrammerat i mitt huvud hade jag väl lyckats staka fram något förståeligt, men så där på rak arm, med senaste tyska-lektionen för snart 2,5 år sedan och när jag bara varit här i fem dagar nu. Näe, någon sådan tjusig fras blev det inte. Lite gester fick duga och jag förstod en viss del av det han sade, även om han pratade med en bred Berlin-accent. Men det är ändå frustrerande för jag hade velat kunna prata med honom, tydligen skulle han vara en hel-lustig snubbe och det missade jag. Nedriga språkbarriär.

Annars inhandlade jag en karta över Berlin city igår. När jag plockade fram den på kvällen satte jag en penna i L's hand och lät henne markera, stryka under och över olika klubbar för att få lite tips om vart jag ska ta vägen på kvällarna. Självfallet är nattlivet helt skiljt från det vi är vana, här går du ut kl 2 om du ska dansa fötterna av dig och de flesta klubbar har en särskild nisch. Nu gäller det bara att jag kryar på mig så att jag kan hoppa upp och ner och snurra runt från fredag kväll ända in på lördag-morgon!

tisdag 14 september 2010

es regnet.

För tillfället är jag en alldeles värdelös nybliven Berlinare. Jag har enbart varit i den stadsdel vi bor i, Mitte, och idag, liksom igår, spenderas till största delen inomhus. Till mitt försvar så har Berlin bestämt sig för att veckan ska prydas av ett konstant regnande och jag hostar, nyser, snorar och kraxar fortfarande.

Jag och Viivi cyklade åtminstonde till Alexanderplatz igår kväll och idag bär det av dit igen och till mamman i familjen, L, och hennes butik som ligger där. Men nu är det en timmas snabbkurering som gäller, Viivi slutar språkskolan om 65 minuter.



En sak jag har upptäckt som jag finner rätt så lustig är att de kombinerar frisersalonger med coffeeshops här i Mitte. Annorlunda.

måndag 13 september 2010

hagel och komplimanger.

Idag när jag skulle hämta J på förskolan duggade det lite lätt. Ett lätt dugg som sedan blev till ösregn och hagel. Det fanns inte mycket annat att göra än att försöka vänta ut det. Och så väntade jag i en port, sedan blev jag less och gick en bit, bara för att stanna i nästa port igen. Så höll det på tills jag sökte skydd i samma port som en äldre man använde för att fascinerat observera ösregnet. Från mitt ständiga tittande på klockan samt upp mot himlen för att se hur mycket det regnande måste han ha dragit slutsatsen att jag hade bråttom och han frågade mig om jag ville ha ett paraply. Jag nickade febrilt och han gick in i huset och kom tillbaka med ett paraply som han gav mig. Jag har nog aldrig känt mig så tacksam någon gång förut, han kunde lika gärna ha funnit ett nöje i min misär. Det bästa med det hela var dock att jag var lite nedstämd innan, allra först för att jag är sjuk och knappt kan prata, sedan för det pissiga vädret. Men han vände mina mungipor uppåt och gjorde min dag helt enkelt. Fina Berlinare. Tydligen har jag sett en känd tysk skådespelerska idag också, vad hon heter vet jag inte och hur hon ser ut kommer jag inte ihåg, but still; starstruck.

bearpit karaoke och white trash fast food.

blööh. Jag har lyckats bli sjuk; näsan rinner och min röst är på samma nivå som den var efter studenten. Det hindrade dock inte mig och Viivi, som är aupair hos familjen på våningen nedanför oss, från att gå ut en söndag i Berlin. Vi pratade om allt det man inte berättar för någon man just träffat och även om vi bara gick från en bar till en annan (bland annat ett ställe som hette white trash fast food) hade vi så himla kul tillsammans.

Förutom det så hade mamman i familjen, dottern och jag en tjejsöndag då vi gick till en enorm flee-market i Mauer Park, vidare till något som kallas Bearpit Karaoke och sedan hängde vi på ett av bar-caféerna innan vi gick hemåt. Superskön söndag med strålande sol som tillät klänning och bara ben!

För övrigt så bor vi i forna öst-Berlin och detta är utsikten från mitt fönster (och jag behöver verkligen införskaffa en kamera, detta är taget med mobilen).

lördag 11 september 2010

titel.

Jag är en aning utmattad efter två nätter med minimal sömn som följts av dagar med mycket aktivitet. Men, Berlin erbjuder 25-gradig värme, strålande sol, überchica människor överallt och två, än så länge, fantastiska barn som verkat fatta tycke för mig väldigt snabbt, vilket gör att min energi-nivå ändå är betydligt högre än vad den borde vara.    

downsides and upsides.

Jag har just upptäckt att spotify inte finns i Tyskland. Det var ju en downer.

Men, när jag kom fram till familjen i USA, började tårarna rinna så fort jag stängt dörren om mig. Jag vill gärna hävda att det berodde på känslomässig och fysisk utmattning men trots allt så vill jag tro att det faktum att mina ögon fortfarande är torra och att jag inte har stängt in mig på rummet är ett tecken på att detta känns bra, även deep down inside.

Min framgång så långt är att jag har öppnat resväskan och grävt fram en klänning för att skyla den nakna skyltdockan som jag delar rum med.

Auf wiedersehen!

Gate 64, terminal 2, Arlanda flygplats. Det finns fyra sittplatser och ett rymligt stengolv. En pytteliten och jättegammal japansk man har dokumenterat varje vrå av gate 64 med sin videokamera. Det känns tryggt.