söndag 28 november 2010

mobilbilder som inte riktigt passar någonstans.

 Denkmal für die ermorderten Juden Europas
 Stedelijk Museum Amsterdam





på cykel i Berlin 02:30-03:00.

Tog mig en cykeltur tidigt denna morgon. 6 km med frusen näsa blev det.

lördag 27 november 2010

bildbrus.



om djur och instinktiva beteenden.

Stel av rädsla. Ett sönderskrivet uttryck. Men så träffande det är. Jag har nog inte helt förstått hur rädsla kan göra en stel förrän igår natt när jag promenerade hem. Såg den upplysta Volkspark am Weinbergsweg framför mig och tänkte att det är ju bara hundra meter, och så upplyst, och annars måste jag ju gå en jättelång (inte alls särskilt lång) omväg. Så jag bestämde mig för att gena genom parken, trots alla varningar om att hålla mig borta därifrån så fort det blivit mörkt. Och jag hade inte alls gått långt, samtidigt som jag inte alls hade långt kvar, när jag hör och ser någon komma ur buskaget till höger om mig. Och jag kan lova att mina ögon blev dubbelt så stora, att de lyste av skräck. Hela kroppen stelnade till, verkligen stelnade till och jag tänkte att det är nu det händer. Det som alla varnar en för att gå ensam igenom parker för. Nu händer det, här och nu kommer precis allt ändras. Det är mannen där, han vars ansikte smälter samman med mörkret. Han som gömmer sig i buskarna med en flaska öl mitt i natten och som kommer ut när jag promenerar förbi. Det är han som kommer förändra mitt liv.

Men kanske såg han rädslan i mina ögon, för under en, två, tre sekunder hade vi ögonkontakt, en sådan kontakt som får en att glömma bort att andas, eller andas alldeles för snabbt. För han stannade där han var. Jag tog längre och snabbare kliv. Tänkte att, kommer han efter då slår jag för allt jag är värd. Då skriker jag mig hes. Och då springer jag tills de snövåta stenarna fäller mig. Men han stannade där han var. Kanske för att han såg min rädsla, kände min rädsla. Kanske för att han inte alls var den jag trodde han var. Kanske för att han inte alls ville ändra mitt livs gång.

fredag 26 november 2010

vilsekörning på gyllene broar.

Jag kom hem 07.30 imorse. Delade u-bahn med morgontrötta arbetare. Efter tjugofyra timmars vakenhet körde jag bil på snöiga gator. Sov lite, sedan irrade jag bort mig på väg tillbaka från flygplatsen. Åt frukost kl 14.30 och sov lite till. Nu är det middag a la thanksgiving-style, sedan är jag redo för Berlin-natten igen. Håret är inrökt, fötterna ömma - men sådant glömmer man så lätt när man dansar tills morgonsnön börjar falla.

söndag 21 november 2010

late-night-walking-games.

På vägen hem igår fördrev jag tiden med att räkna prostituerade längs oranienburger strasse, 13 stycken lackstövlade unga tjejer blev resultatet. Nästa gång ska jag räkna torskar, jag förväntar mig åtminstonde det dubbla antalet.

lördag 20 november 2010

fredag.

Igår blev det nio timmar i högklackade skor. Underbara Angus & Julia Stone på Astra Kulturhaus. Drinkar, Fanny och en Currywurst på Rosenthaler Platz. Och sedan gratis inträde till VCF och hemma igen klockan 5.

Och ej att förglömma: Kliver ur hissen i tunnelbanan, vänder oss om för att gå uppför en trapp, där längst uppe, som någon slags herre på täppan, står en snubbe och onanerar. Tur att det finns en trapp på andra sidan också.

torsdag 18 november 2010

röksignaler.

Min nya favorit-tröja stinker askkopp och den delen av Berlin är något jag aldrig kommer vänja mig helt vid.

onsdag 10 november 2010

om saker jag gillar.

Jag gillar det här. Jag gillar att trängas bland människor i ett övergivet hus där det spelas 90's hiphop och bjuds på gratis mat. Jag gillar att vara precis vem jag känner för att vara. Igår blev jag presenterad av min nya vän från det stora äpplet som Sveriges nästa Lykke Li, och då är jag det, för ingen vet vem jag egentligen är, och det spelar ingen roll att jag inte är musikalisk alls för ingen vet. Och jag gillar att min nya vän är typ universums bästa wingman och att promenera hem kl 04:30 på morgonen, magisk tid det där. Kram.

update.

Måndag till tisdag sov jag 4 timmar. Sen har jag varit vaken till nu, 04:30 onsdag morgon. Jag ska upp om tre timmar. Mitt livselixir heter club-mate och vodka/redbull. Men jag fick ett nummer ikväll så allt är bra.

tisdag 9 november 2010

Om att tänka efter före.

Först och främst så finns det inte mycket som slår en bunke yoghurt och müsli kl halv 3 på morgonen.

Sen och främst är det himla fint att slippa höra mantrat "tänk om du hade gjort det, tänk om..., tänk om" igen och igen i huvudet bara för att jag tog lite mod till mig och följde en impuls. Och så bra det blev. Så bra att jag såg ut ungefär så här när jag cyklade hem för en kvart sedan:

söndag 7 november 2010

serge, spöregn, svenskar samt springnota.

Jag somnade på bion häromdagen. Mitt under den knasigaste delen av filmen om Serge Gainsbourg. Ögonen gick liksom ihop och allt var så hemskt suddigt att det inte fanns annat att göra. Och i fredags vandrade jag ut från favoritcaféet utan att betala, så fokuserad på att inte missa spårvagnen att jag helt glömde att jag hällt i mig en halvliter bananöl följt av en caipirinha. Gratis är gott? Och svenskar i massor hörs i Berlin just nu, idag var jag på ett café och minst hälften var svenskar och jag kallade dem för "dom" vilket får mig att tro att jag lider av någon slags identitetskris. Och sist men inte minst traskade jag genom spöregnet kl 04.30 en dag.