all i need is a great big "congratulations".

Congratulations by whoismgmt

two different perspectives of a five-year-old.

"...kunde jag åka ut i skärgården och dyka ned 30 meter och bara ligga där på botten."

"Livet är en besvärlig tid, men vi måste alla igenom det. Det enda som gör livet värt att leva är andra människor, och att göra deras liv värda att leva. Jag tror människan vill göra gott, vilket är vackert med tanke på all ondska och elände som finns. Ville vi inte gott skulle livet vara komplett meningslöst. Nu är det bara lite meningslöst."

Ingenting och ingen är som man tror. Läs den här intervjun med Peter Dalle och förundras över hur lite man vet om andra människor.

cykelturer i midsommartider.

jag hade precis ställt in mig på höst, och då kommer sommaren tillbaka. igår firade jag midsommar i efterskott tillsammans med en ny svensk bekantskap. det blev lite improviserat med salta sillar i burk istället för riktig sill, tyska jordgubbar istället för svenska och öl och rysk vodka istället för nubbe. men fint var det. för igår tog jag även cykeln på 3 mil tur och retur för att köpa herrgårdsost, salta sillar och ballerina-kex. helt otroligt värt var det.

a rush and a push and the land is ours.

the smiths.

Jag läste två rader och fick sedan bråttom att dela med mig.

http://rodeo.net/ninastenberg/2011/06/21/jordi-ribera-alkoholen-ar-som-att-ha-horlurar-pa-sig-hela-tiden-och-lyssna-pa-rachmaninov-i-stallet-for-att-dras-med-britney-spears/


och när ni ändå är här, lyssna lite på foster the people också, typ call it what you want eller whatever you want.

en dag ska jag skaffa ett stativ och ett bättre objektiv. en dag.

1:00:04.

zehnkommasechs kilometer.

former west.
former east.

the divider.

urbanist.

så, kvällens sista. horden av inlägg blev till då det fanns mycket jag ville visa utan att klumpa ihop dem alla. denna är min personliga favorit och fortsättningen på den bildserien är en, om man vistas i berlin, obligatorisk dokumentation av muren som skar genom staden. den kanske dyker upp imorgon om jag överlever mina tio kilometer imorgon.

ackerstr.

coffee and very specific opening-hours.

reaching.

story of a livingroom-bathtub.

emelie.

on the street: maj månad.

Josefin, av någon anledning tänker jag på dig när jag ser denna.

Mina ben är slut för resten av dagen. Jag började min dag med att jogga/springa till Pankow (och precis som det låter är det väldigt långt borta) och tillbaka. En blygsam runda på 12 km. Sedan dess har jag inte gjort någonting särskilt effektivt. Igår sprang jag, och verkligen sprang inte joggade, runt 8 km i ösregn. Jag överraskades (om man nu kan bli förvånad över att det börjar regna när himlen hela dagen varit grå) av ett drippdroppande efter att ha sprungit några hundra meter, men skam den som ger sig tänkte jag. Ett ögonblick senare var det som om några hällde hinkar på hinkar på hinkar med vatten över Berlin. Innan jag hann ta skydd var jag genomdränkt och tänkte att det inte gjorde någon skillnad om jag fortsatte springa, så det gjorde jag. Folk sökte torrt skydd under broar, i portar, under paraplyer och de måste ha tyckt jag verkade galen som resolut fortsatte min löptur. Men det var skönt på något sett. Svalkande i regnet och befriande att ha gatorna för mig själv.

Det kanske var ett mindre intressant inlägg men jag ville dela med mig.

Om mindre än 2 timmar ska jag träffa en tysk jag raggat upp. Men jag har ingen aning om vart jag ska ta oss. Det löser sig väl.

back from the dead.

Hurra! Äntligen låter favoritcaféet mig komma in på dess trådlösa nät. Jag är på väg tillbaka från de döda, har varit så oerhört pank och snål sedan Emelie besökte mig att den existens jag fört de senaste veckorna inte riktigt kan kallas ett liv. Jag har mest dåsat i parker och sträckläst IQ84 av Haruki Murakami. Vilket i och för sig inte är så pjåkigt det heller. Blivit en eller flera nyanser mörkare har jag också, som Emelie påpekade "jag visste inte att du kunde bli brun?"

Jag har promenerat och sprungit en hel del. Tio och sju kilometer som mest den här veckan. Och helt nykter bjudit ut någon, med positivt resultat ja ja. Men det är väl i princip allt jag har gjort. Nästa vecka måste jag ut och träffa lite folk igen. Har noterat en märkligt översocial tendens så fort jag får vittring på lite umgänge. Sådant är ju kanske inte alltid nyttigt.

Men jag vet inte om ni kan förstå min lycka över att efter månader av uteslutning kunna använda internet på St. Oberholz och slippa häcka i mörkret på Mein Haus am See. Lite har gjort mig så glatt överraskat som att kika ner och se en liten jordglob som visar att jag är ansluten. Underbara tekniska tidsålder.

Och ikväll åker jag till Stockholm och stannar över helgen för att bete mig viktigt och kandidera till ordförande under Europeiska ungdomsparlamentet Sveriges årsmöte på lördagen, och sen styrelsemöte på söndagen. Bis später!

paul-linke-ufer.

Om jag inte fann gummibåtar obehagliga hade jag nog kunnat spendera en hel dag som de i bakgrunden, självklart med ett lika tjusigt paraply.