vid 4:23 kan jag inte sitta still. omöjligt.

Popof - Roxy by popofofficial

"like"

bara i berlin.

bröd&smör.

det känns som att blodet springer lite snabbare genom min kropp. som om lungorna glömt rytmen av att andas. och fingrarnas muskler fått egna liv så som de spritter. fötterna verkar inte riktigt ha kontakt med marken och mungiporna klättrar uppåt uppåt. idag har bara allt känts rätt. så rätt. och jag är inspirerad tjugofyra/sju, men inspirationen snurrar som runt runt runt och jag har lite svårt att forma den till något begripligt. nu. och så funderar jag. över livet och vägar och vägskäl. och om man ska följa skyltarna mot det förutbestämda målet eller vara lite våghalsig dumdristig levande, och välja den väg som bjuder på mest upplevelser.

och idag fick jag ett jobberbjudande bara sådär, på mitt favoritcafé bara sådär (inte för att jag ser mig slita på ett café inom en snar framtid, men ändå). och i fredags likaså, men detta gällde öl och inte kaffe. och så vann jag biljetter till bread&butter's berlin fashion week opening party, och det ni, det är ganska stort. och "invite-only"-nyhetsbrevet sugarhighs berlin fashion week opening party, lyckades jag få gästlisteplats till också. så imorgon då, då! för fashion week är i stan och jag traskade rakt igenom en skara go-seeande modeller, med regntyngt hår och risig makeup. och det var lite som ett parallellt universum, som tommy hilfiger reklamen med perfekta gener. men vad, i en garderob som domineras av nationalmärket h&m och "denna kan jag använda en säsong till", lämpar sig för berlin's hippaste och mest välbesökta modefest? gudars.

bread&butter

we are the same underneath the sycamore trees.

Jag såg Hotel Rwanda häromdagen. Fick ett starkt behov av att rädda världen, sjutton år försent.
Sen såg jag en nyhetssändning från bröllopet i Monaco, och jag kunde inte annat än förundras över den bubbla, den dröm- och fantasivärld de lever i. Vilken bubbla vi alla verkar leva i, så som vi bekymras av små obetydliga saker, saker som människor i andra delar av världen aldrig skulle komma på tanken att bekymras av. Men så blir jag lite svag och maktlös och bekväm. Tänker, vem kan rädda hela världen egentligen? Och vad blir bättre av att jag försöker göra allt rätt och bry mig när ingen annan gör det? Sen blir jag besviken för att så tänker många fler än jag och skulle vi bara ställa oss upp och göra något åt saken skulle vi inte behöva vara ensamma om att få världen på fötter igen. Och så får jag lite smärre "livskris", vilket egentligen inte är ett ord som kan appliceras på min velighet då det inte liknar en kris på något sätt, stort eller litet. Men jag tänker, ska jag trampa vidare genom världen i min bubbla. I allas bubbla. Skyddad livet ut. Eller ska jag spräcka den och riskera att jag gör mig illa, men känna mig så mycket starkare för det?

and everyday that you want to waste, you can.

Foster The People - Waste by somesortofmusic

idioter och bekvinning av baren. idiots and womaning the bar.

this is going to come out in english because i got upset in english. or it might have been german. whatever.

this short little napolean-replica of a man had the stomach to tell me, as i introduced myself as swedish, that i in no way looked like a swedish person. because this midget had apparently been to stockholm on a five-day business conference and he knew everything about how swedish girls looked. and i did not resemble the girls he had seen during that five-day excursion to stockholm. and i ask him with an understanding smile, combined with a slight pissed off tone of voice; "you can't have much luck with women, can you? the way you talk to them i mean". whereupon he answers that there's no way i can find myself looking swedish when i see myself in the mirror. and i hate that it affects me and i hate that that small and chubby excuse for a man has any kind of impact on me whatsoever.

 Men över till kvällens positiva sida. Begav mig till min amerikanske väns fest runt klockan tjugo och lyckades sedan bekvinna baren i tre och en halv timma tillsammans med en harvardstudent via hans företag "buddy beers". Lite spill här och var ja visst, men det spontana arbetsåtagandet resulterade i tjugotvå lättförtjänta euro. Buddy beers-gänget var för övrigt underbara och om min tyska inte är helt värdelös blev jag i princip erbjuden jobb hos dem. Förutom den lille knubbige idioten som gav upphov till inläggets övre halva var kvällen absolut lyckad och en av de roligare utekvällar Berlin bjudit på. Men jag undrar bara, varför i hela jävla världen behöver man dela en så idiotisk "synpunkt/kommentar"? Och vad för en sorts blek kopia av en människa behöver säga något sådant till en annan? idiot.