bara ett citat, inget mer.

"I want to understand the world from your point of view. I want to know what you know in the way you know it. I want to understand the meaning of your experience, to walk in your shoes, to feel things as you feel them, to explain things as you explain them. Will you become my teacher and help me understand?"
- Spradley, 1979

if i would be in berlin right now...

.. i would appear at the luft und liebe festival at spreepark. party, music and culture out in the open. can't be anything but amazing.

..i would drink beer at the pop-up biergarten brot&zeit at schwedterstr. 262.

how it feels to weigh a million kilos, a short story.

and fashion week closing party at picknick looked a little bit like this. except for a hideous picture where i look like no sleep too much alcohol and a million kilos. you can see that one if you click one of the pictures though, then you can see all the pictures.

in lyon right now, i am not going to survive the eating habits of the french. have already doubled over the toilet as a result from too much sugar.

D-day.

So it finally came, the day that ends one episode of my life and marks the beginning of another. This week I have been packing and yawning and stressing and hugging and dreaming and thinking and and.. My bag for France and my bag for home are both standing on the floor in my room, ready to be grabbed and taken to the airport. Taken to new adventures, My head and my heart and my stomach are at unrest. Ideas and dreams are floating around inside. I have decisions to make. I can't choose wrong.

berlin, en kärlekshistoria.

berlin berlin berlin. snart måste jag göra slut med dig, distans är inget för oss två. även om jag någon gång klagat och tänkt att annat måste vara bra, kanske bättre, så är det klart att du har en stor del av mitt hjärta. du har fått mig att öppna dörrar jag alltid dragit mig för att öppna. du har fått mig att välja stunden framför principer. du har fått mig att inse vad som är viktigt och inte. du har gett mig perspektiv på saker och ting. vi har haft mycket roligt tillsammans. vi har gjort mycket dumt tillsammans.  du har visat mig att allt är möjligt. och fått mig att inse att livet är kort och jag ska leva det så länge jag kan. och du har satt en krok i mitt hjärta, det drar och enklast skulle vara att låta dig dra mig hela vägen till dig.

re-cap, half the truth.

this weekend, no, this week, is getting blurrier and blurrier. but it is safe to say that it has treated me to... experiences.

tell me the name of a city, other than berlin, where an opening party for fashion-week takes place in a former-airport where a theme park for fashion people has been built up; where you go from frantically dancing to deichkind, to sipping sparkling drinks surrounded by moët beach balls and swarovski-crystals and not a single german voice in the air; where you buy one-euro-beer in a clothing store at night; where you get private invitations and guestlist-presence to/at private showrooms, barbecues, cocktail-parties only while you are very persistent and eager; where quoting one of the vice magazine-people "don't worry love, you're beautiful, you'll get in" is enough proof at the door to get in without a ticket; where you answer questions about chuckamuck in front of the camera and smile and say that it was amazing and so much fun even though you have no idea who chuckamuck is; where you meet creepy people who get you in to the best parties; where there is only one size tequila shots and where one size means king size; where the week's best party is thrown in the name of a designer; where you're told you down your vodka like a russian and get another one just because of it; where you're offered two guys for two euros; where you share the poolside with olivia palermo; where you're friends won't be admitted into a club because they're too overdressed and you manage to talk the doorman out of it; where a photographer named luca and his flash-carrying friend won't leave you alone all night and you wonder where what is gonna show up; where you come home in the morning, lay down in bed just to get up before falling asleep and catching a train to wannsee instead; and where everyone's name is florian.

blurry? yes
memorable? definitely
regrets? none
fun? how fun!
secrets? many.

i want mohr.

så lyckad avskeds-bbq igår och sedan i want mohr, ännu en fest i fashionweeks namn, till morgontimmarna. jag omfamnar dekadensen just nu. om ni bara visste.

vid 4:23 kan jag inte sitta still. omöjligt.

Popof - Roxy by popofofficial

"like"

bara i berlin.

bröd&smör.

det känns som att blodet springer lite snabbare genom min kropp. som om lungorna glömt rytmen av att andas. och fingrarnas muskler fått egna liv så som de spritter. fötterna verkar inte riktigt ha kontakt med marken och mungiporna klättrar uppåt uppåt. idag har bara allt känts rätt. så rätt. och jag är inspirerad tjugofyra/sju, men inspirationen snurrar som runt runt runt och jag har lite svårt att forma den till något begripligt. nu. och så funderar jag. över livet och vägar och vägskäl. och om man ska följa skyltarna mot det förutbestämda målet eller vara lite våghalsig dumdristig levande, och välja den väg som bjuder på mest upplevelser.

och idag fick jag ett jobberbjudande bara sådär, på mitt favoritcafé bara sådär (inte för att jag ser mig slita på ett café inom en snar framtid, men ändå). och i fredags likaså, men detta gällde öl och inte kaffe. och så vann jag biljetter till bread&butter's berlin fashion week opening party, och det ni, det är ganska stort. och "invite-only"-nyhetsbrevet sugarhighs berlin fashion week opening party, lyckades jag få gästlisteplats till också. så imorgon då, då! för fashion week är i stan och jag traskade rakt igenom en skara go-seeande modeller, med regntyngt hår och risig makeup. och det var lite som ett parallellt universum, som tommy hilfiger reklamen med perfekta gener. men vad, i en garderob som domineras av nationalmärket h&m och "denna kan jag använda en säsong till", lämpar sig för berlin's hippaste och mest välbesökta modefest? gudars.

bread&butter

we are the same underneath the sycamore trees.

Jag såg Hotel Rwanda häromdagen. Fick ett starkt behov av att rädda världen, sjutton år försent.
Sen såg jag en nyhetssändning från bröllopet i Monaco, och jag kunde inte annat än förundras över den bubbla, den dröm- och fantasivärld de lever i. Vilken bubbla vi alla verkar leva i, så som vi bekymras av små obetydliga saker, saker som människor i andra delar av världen aldrig skulle komma på tanken att bekymras av. Men så blir jag lite svag och maktlös och bekväm. Tänker, vem kan rädda hela världen egentligen? Och vad blir bättre av att jag försöker göra allt rätt och bry mig när ingen annan gör det? Sen blir jag besviken för att så tänker många fler än jag och skulle vi bara ställa oss upp och göra något åt saken skulle vi inte behöva vara ensamma om att få världen på fötter igen. Och så får jag lite smärre "livskris", vilket egentligen inte är ett ord som kan appliceras på min velighet då det inte liknar en kris på något sätt, stort eller litet. Men jag tänker, ska jag trampa vidare genom världen i min bubbla. I allas bubbla. Skyddad livet ut. Eller ska jag spräcka den och riskera att jag gör mig illa, men känna mig så mycket starkare för det?

and everyday that you want to waste, you can.

Foster The People - Waste by somesortofmusic

idioter och bekvinning av baren. idiots and womaning the bar.

this is going to come out in english because i got upset in english. or it might have been german. whatever.

this short little napolean-replica of a man had the stomach to tell me, as i introduced myself as swedish, that i in no way looked like a swedish person. because this midget had apparently been to stockholm on a five-day business conference and he knew everything about how swedish girls looked. and i did not resemble the girls he had seen during that five-day excursion to stockholm. and i ask him with an understanding smile, combined with a slight pissed off tone of voice; "you can't have much luck with women, can you? the way you talk to them i mean". whereupon he answers that there's no way i can find myself looking swedish when i see myself in the mirror. and i hate that it affects me and i hate that that small and chubby excuse for a man has any kind of impact on me whatsoever.

 Men över till kvällens positiva sida. Begav mig till min amerikanske väns fest runt klockan tjugo och lyckades sedan bekvinna baren i tre och en halv timma tillsammans med en harvardstudent via hans företag "buddy beers". Lite spill här och var ja visst, men det spontana arbetsåtagandet resulterade i tjugotvå lättförtjänta euro. Buddy beers-gänget var för övrigt underbara och om min tyska inte är helt värdelös blev jag i princip erbjuden jobb hos dem. Förutom den lille knubbige idioten som gav upphov till inläggets övre halva var kvällen absolut lyckad och en av de roligare utekvällar Berlin bjudit på. Men jag undrar bara, varför i hela jävla världen behöver man dela en så idiotisk "synpunkt/kommentar"? Och vad för en sorts blek kopia av en människa behöver säga något sådant till en annan? idiot.

coffee makes the world go 'round? yes/no.

flash photography.

 

squint and you might almost, almost, think it looks a little bit terry richardson-ish.

all i need is a great big "congratulations".

Congratulations by whoismgmt

two different perspectives of a five-year-old.

"...kunde jag åka ut i skärgården och dyka ned 30 meter och bara ligga där på botten."

"Livet är en besvärlig tid, men vi måste alla igenom det. Det enda som gör livet värt att leva är andra människor, och att göra deras liv värda att leva. Jag tror människan vill göra gott, vilket är vackert med tanke på all ondska och elände som finns. Ville vi inte gott skulle livet vara komplett meningslöst. Nu är det bara lite meningslöst."

Ingenting och ingen är som man tror. Läs den här intervjun med Peter Dalle och förundras över hur lite man vet om andra människor.

cykelturer i midsommartider.

jag hade precis ställt in mig på höst, och då kommer sommaren tillbaka. igår firade jag midsommar i efterskott tillsammans med en ny svensk bekantskap. det blev lite improviserat med salta sillar i burk istället för riktig sill, tyska jordgubbar istället för svenska och öl och rysk vodka istället för nubbe. men fint var det. för igår tog jag även cykeln på 3 mil tur och retur för att köpa herrgårdsost, salta sillar och ballerina-kex. helt otroligt värt var det.

a rush and a push and the land is ours.

the smiths.

Jag läste två rader och fick sedan bråttom att dela med mig.

http://rodeo.net/ninastenberg/2011/06/21/jordi-ribera-alkoholen-ar-som-att-ha-horlurar-pa-sig-hela-tiden-och-lyssna-pa-rachmaninov-i-stallet-for-att-dras-med-britney-spears/


och när ni ändå är här, lyssna lite på foster the people också, typ call it what you want eller whatever you want.

en dag ska jag skaffa ett stativ och ett bättre objektiv. en dag.

1:00:04.

zehnkommasechs kilometer.

former west.
former east.

the divider.

urbanist.

så, kvällens sista. horden av inlägg blev till då det fanns mycket jag ville visa utan att klumpa ihop dem alla. denna är min personliga favorit och fortsättningen på den bildserien är en, om man vistas i berlin, obligatorisk dokumentation av muren som skar genom staden. den kanske dyker upp imorgon om jag överlever mina tio kilometer imorgon.

ackerstr.

coffee and very specific opening-hours.

reaching.

story of a livingroom-bathtub.

emelie.