.

En himla fin sak när språkbarriären gör att jag lever lite smått avskärmat här i Berlin, är när J plockar med sig en DN hem efter sina affärsresor till de skandinaviska länderna. När chansen att läsa en svensk tidning bara kommer varannan vecka känns det extra viktigt att lusläsa den från första till sista sidan. Då räcker den fredagkväll och som frukost-läsning lördag och söndag, superbra!

kreuzberg.

mina.

och här är höst och träden står i lågor.

Berlin är hemskt vackert på hösten och idag behövde jag inte ens ta på mig en jacka när jag gick ut. Det är inte helt fel i slutet på oktober det.

snowy stars in their eyes.

Det snöade lite på mig denna morgon, så där så man får kisa för att inte få snöstjärnor i ögonen. Rätt fint och bekant var det. Men för mycket av det goda är aldrig bra, därför står nu väskan packad och efter lite nattåg flyger jag tillbaka över vattnet och landar i Berlin igen. Puss och kram för denna gång kära bakgrund och födelseort, vi ses snart igen!

Hem och vänder.

Östersund är kanske Sveriges vackraste stad den här årstiden. Visst är det kyligt, men den krispiga klarheten, de frost-stela träden och himlen som brinner i hundra färger och nyanser gör att kylan inte känns lika mycket. Jag ångrar bittert att jag inte tog med mig kameran, inspirationen skuttade upp på topp så fort solen gick upp igår.

För övrigt så är allt sig likt. Samma folk, samma situationer, samma samma samma. Kanske kan det tyckas tryggt och skönt att komma tillbaka till en plats där inget någonsin förändrats, men i längden är det bara så odramatiskt och trist. Men nu menar jag inte att det är dåligt, allt är bara som det brukar vara och det har kommit att bli för litet för mig nu.

Dock generaliserar jag en hel del, visst har lite ändrats och när en plats som brukar var densamma blir något annat någonstans så är det bara så mycket roligare. Viva la change!

Homeward bound.

Hej på dig Arlanda, hemskt trevligt att ses igen. Ledsen att jag måste rusa men på tisdag är jag tillbaka!

Helmut Newton Foundation, Alice Springs.

Idag har jag varit intellektuell och artsy tillsammans med danska Sara då vi besökte the Helmut Newton Foundation. Nu är ju inte detta den namnes foto utan frugans, men hennes foton kan man också hitta där. Zoologisher Garten.

bild.

Save the children.

Jisses, vad göra när ett barn säger att det inte kan sova för att det drömmer om människor som dödar barn?

billopizza.

Berlin is like cheap pizza.

Paris! Paris! Where did your colours go?

Foton och sådant av undertecknad.

te-bjudning på en husfasad.

Jag har just bilat pappan i familjen till flygplatsen och kan nu skriva upp "kört bil ensam i Berlin" på den lista som jag inte har.

Och sånt här fint kan man se om man promenerar på en gata i ett september-Berlin, vilket jag gjorde innan det blev oktober såklart!

Ibland är det hemskt fint med kamera i mobilen.

Mitt hus vid havet.

Nu har jag suttit på mysiga Mein Haus am See i nästan 3 timmar så nu är det dags att packa ihop mina prylar och göra någon nytta. Har för övrigt cyklat förbi detta ställe massor av gånger och kikat in genom fönstrena för att se om det kan var något för mig. Men så en dag hade denna blogg skrivit om stället och då tog jag finskorna på mig och gick målmedvetet med datorn i hand in genom den dörr jag kikat igenom så många gånger och hittade mig en ny favoritfåtölj och fick lite mysmusik i öronen. Sådant passar alldeles perfekt på höstiga småregniga dagar!

Jag plus Nikon plus Amsterdam. Och så Schnitzel förstås.

Amsterdam är som en pepparkaksstad för vuxna.

Och kameran satt i min hand.

Minneskrokar som Sören brukade säga.

Åh, stackars laptopen är lite seg efter en helg av ostörd vila så detta med bilder går inte direkt med ljusets hastighet. Snarare ingen hastighet alls.

Jag dricker i alla fall chai-te ur en kopp som pryds av en ödla och "Mallorca" samt lyssnar på Bon Iver. Det är som om jag färdas genom tid och rum och över hav och land och helt plötsligt ligger jag på mattgolvet i mitt Amerikanska rum och låter Bon Iver ta med mig ännu en bit bort. För den här låten lyssnade jag massor på under en tid då jag var lite less och saknade det fina lilla landet Sverige.

http://www.youtube.com/watch?v=k-BZ0D92mtU

Mini-eurotrip.

Är hemma från min lilla eurotrip nu. Det blev en extra natt och därmed liten fördröjning tack vare strejkande fransmän, men inte ska väl stackarna behöva jobba när de är gamla heller så jag klev glatt upp kl 5 denna morgon istället för att sussa sött sittandes hela vägen till Berlin.

Helgen har inneburit alldeles för mycket bröd och alldeles för starkt kaffe (för mig var det en triumf att enbart kunna beställa kaffet på franska utan att få svar tillbaka på engelska, så det var bara att bita i det sura äpplet, eller snarare smutta på det beska kaffet). Annars har jag varit väldigt kulturell, cyklat och promenerat tills mina fötter känts blåa och varit allmänt och oerhört språkförvirrad och pratat engelska med Julia, som ju faktiskt pratar strålande svenska.

Kommer två tjusiga inlägg om Amsterdam och Paris senare. Stay tuned.

Afscheid en welkom

Nu åker jag till Amsterdam och så.

Detta pysslar jag med i helgen.

Bilder från google-sökning; "Amsterdam" och "Paris"

Pinsamheter eller konstigheter.

Jag hade begravt näsan i kartan och lyckades promenera rakt in i en dörr. Tänk att sådant även händer i coola Berlin.

I det stora shoppingcentrat vid Alexanderplatz har de satt upp stålpinnar för att folk inte ska kunna trängas fram till rulltrapporna, det hade inte jag koll på när jag pratade med Viivi som gick bakom mig och snubblade därför rakt över en, på ett mindre smickrande sätt.

Och en dag lekte jag lite Marilyn Monroe också, ofrivilligt och när jag hade klänning och bara ben.

När sådant händer känner jag mig verkligen inte up to the Berlin standards.

bildkavalkad.

hush hush of montreal

Jag cyklade längs Kastanienallee och så såg jag något svart och guldigt i ögonvrån. Vände mig om en, två, kanske fem gånger och sen var det bestämt att jag lite spontant och härligt skulle köpa en biljett till of montreal's spelning tjugo minuter innan den skulle börja. Det hela var som ett stort färgglatt och en aning härligt miss-matchat  lyckopiller. Och fråga mig vad manligt är så svarar jag; att svassa runt på scenen i kjol och tights och så några lager blå ögonskugga, men ändå lyckas få varje flicka (och pojke för den delen) att vilja gå hem med honom. 

Och jag köpte min livs första vinyl-skiva idag, nu saknas bara något att spela den på. Så mamma, om du läser detta och inte har klurat ut någon julklapp till moi ännu, så fick du just ett litet tips med en tillhörande blinkning.

update.

An art-student hit on me yesterday. Offered to give me his painting priced 1000 euros. And an American photographer that I couldn't care less about stood me up.

today's business.