Mina ben är slut för resten av dagen. Jag började min dag med att jogga/springa till Pankow (och precis som det låter är det väldigt långt borta) och tillbaka. En blygsam runda på 12 km. Sedan dess har jag inte gjort någonting särskilt effektivt. Igår sprang jag, och verkligen sprang inte joggade, runt 8 km i ösregn. Jag överraskades (om man nu kan bli förvånad över att det börjar regna när himlen hela dagen varit grå) av ett drippdroppande efter att ha sprungit några hundra meter, men skam den som ger sig tänkte jag. Ett ögonblick senare var det som om några hällde hinkar på hinkar på hinkar med vatten över Berlin. Innan jag hann ta skydd var jag genomdränkt och tänkte att det inte gjorde någon skillnad om jag fortsatte springa, så det gjorde jag. Folk sökte torrt skydd under broar, i portar, under paraplyer och de måste ha tyckt jag verkade galen som resolut fortsatte min löptur. Men det var skönt på något sett. Svalkande i regnet och befriande att ha gatorna för mig själv.
Det kanske var ett mindre intressant inlägg men jag ville dela med mig.
Om mindre än 2 timmar ska jag träffa en tysk jag raggat upp. Men jag har ingen aning om vart jag ska ta oss. Det löser sig väl.
2 kommentarer:
haha jag tyckte det lät himla härligt! däremot vet jag inte om jag hade fortsatt springa själv..
du är så duktig som springer så långt, seriöst. jag måste också börja springa igen. meeen just nu är jag i finland haha. fint! :D kram!
hahaha oj. det är josefin som skriver. inte christopher! det var visst han som var inloggad.
Skicka en kommentar