Hem och vänder.

Östersund är kanske Sveriges vackraste stad den här årstiden. Visst är det kyligt, men den krispiga klarheten, de frost-stela träden och himlen som brinner i hundra färger och nyanser gör att kylan inte känns lika mycket. Jag ångrar bittert att jag inte tog med mig kameran, inspirationen skuttade upp på topp så fort solen gick upp igår.

För övrigt så är allt sig likt. Samma folk, samma situationer, samma samma samma. Kanske kan det tyckas tryggt och skönt att komma tillbaka till en plats där inget någonsin förändrats, men i längden är det bara så odramatiskt och trist. Men nu menar jag inte att det är dåligt, allt är bara som det brukar vara och det har kommit att bli för litet för mig nu.

Dock generaliserar jag en hel del, visst har lite ändrats och när en plats som brukar var densamma blir något annat någonstans så är det bara så mycket roligare. Viva la change!