filmvisning i det fria.

det känns ju lite fel att fota under en filmvisning, därför får bilden nedan ackompanjera detta inlägg istället. 

 

igår mötte jag en lång mörkhårig tysk inte-främling. Lite planlöst strosade vi längs kreuzbergs gator, visste inte vart vi skulle ta vägen. jag pratade om prag och om hur det var att vara en svensk fotojournalist. Om måsten och göran och viljor och drömmar. och han om vardagsmönster och helgföretaganden. När vi klev på spårvagnen hade det redan blivit mörkt och den tog oss till en öde hållplats. in i den tysta, stora, mörkgröna parken och där i en sänka, plats för etthundra, tvåhundra personer framför en enorm bildskärm. bio utomhus. filmvisning i det fria. vilket genialt koncept. under en stjärnströsslad himmel, till nattfåglarnas sång, en sötromantisk komedi dubbad från spanska till tyska. och en blick upp i himmelen och jag frågar, såg du det? ett stjärnfall. herregud, tänkte jag. som taget ur en romcom från hollywood. vart är den dolda kameran? stjärnfall!? och så såg vi ett till och fåglarna sjöng högre och högre. men det kom ingen kameraman framspringandes. inte då och inte sen heller. nyp mig tänkte jag, för sådant här händer inte.