så, på barnens skola finns en hyfsat attraktiv kille i receptionen som alltid ler så att ögonen glittrar och hälsar "guten morgen!" och "schönen tag noch!" när jag ser honom. hittills har han via mellanhänder bjudit mig på choklad och vi har haft en ytterst givande konversation om cyklar och påskäggsjakt. dags för nästa steg tänkte då jag men funderade lite över hur gammal han kunde tänkas vara. tjugoåtta bestämde jag mig för. idag fick min nioåriga pojke i uppdrag att fråga honom om hur gammal han verkligen var. trettiofyra. sex års felmarginal är ett ganska stort hopp kan jag tycka. och när killen, eller ja, mannen, frågade min nioåring varför han undrade svarar han uppriktigt "därför att min au pair vill veta det". man måste ju älska dem ibland, kidsen.
och som en parentes kan jag fundera över varför en trettiofyraårig typ jobbar i receptionen. ingångsjobb? karriärdrömmar? och som ännu en parentes så tänker jag låtsas som ingenting, han är ju trots allt himla fin att se på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar