Jag har just upptäckt att spotify inte finns i Tyskland. Det var ju en downer.
Men, när jag kom fram till familjen i USA, började tårarna rinna så fort jag stängt dörren om mig. Jag vill gärna hävda att det berodde på känslomässig och fysisk utmattning men trots allt så vill jag tro att det faktum att mina ögon fortfarande är torra och att jag inte har stängt in mig på rummet är ett tecken på att detta känns bra, även deep down inside.
Min framgång så långt är att jag har öppnat resväskan och grävt fram en klänning för att skyla den nakna skyltdockan som jag delar rum med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar