hagel och komplimanger.

Idag när jag skulle hämta J på förskolan duggade det lite lätt. Ett lätt dugg som sedan blev till ösregn och hagel. Det fanns inte mycket annat att göra än att försöka vänta ut det. Och så väntade jag i en port, sedan blev jag less och gick en bit, bara för att stanna i nästa port igen. Så höll det på tills jag sökte skydd i samma port som en äldre man använde för att fascinerat observera ösregnet. Från mitt ständiga tittande på klockan samt upp mot himlen för att se hur mycket det regnande måste han ha dragit slutsatsen att jag hade bråttom och han frågade mig om jag ville ha ett paraply. Jag nickade febrilt och han gick in i huset och kom tillbaka med ett paraply som han gav mig. Jag har nog aldrig känt mig så tacksam någon gång förut, han kunde lika gärna ha funnit ett nöje i min misär. Det bästa med det hela var dock att jag var lite nedstämd innan, allra först för att jag är sjuk och knappt kan prata, sedan för det pissiga vädret. Men han vände mina mungipor uppåt och gjorde min dag helt enkelt. Fina Berlinare. Tydligen har jag sett en känd tysk skådespelerska idag också, vad hon heter vet jag inte och hur hon ser ut kommer jag inte ihåg, but still; starstruck.